Ett första inlägg i en omstart?

I och med att jag i princip lagt ner min gamla blogg så startade jag den här för att skriva av mig om saker rent allmänt, och inte om mig i synnerhet. Målet är precis som vanligt att reta upp jävligt mycket folk och bli mordhotad av arga småbarnsföräldrar och kokainsniffande ligister som inte gillar att man lite lätt i förbifarten noterar att de vandaliserat en McDonalds i Laholm efter en fotbollsmatch. 

Dagens ämne. 

Korkade gymnasieelever och lärarna som försvarar dem. 

Tja, vart ska man börja? 

Jag kan väl börja med att redogöra för min "expertis" i området. Jag gick ut gymnasiet 2008, läste Matte ända upp till och med nivå E (dvs A, B, C, D och E) och har efter gymnasiet utbildat mig till Helikopterpilot, något som jag idag jobbar som. Jag gick igenom kurserna med genomgående VG i betyg, kanske till och med MVG i de första 2 kurserna, jag kommer helt ärligt inte ihåg, för det var så skrattretande enkelt. 

Ja, enkelt. Jag vet inte om gymnasieskolan totalförändrats under de dryga 4 åren som gått sedan jag var en gymnasieelev, men när jag var där så var kraven på mattekunskaperna så löjligt låga att jag sov mig igenom kurs A, B och C utan att öppna en bok. Vid D kursen började det bli lite för avancerat för att jag skulle klara av att använda vanlig logik till att lösa problemen. 

Ska sanningen fram så var det vissa delar av C krusen som jag hade hjälp av i och med att jag faktiskt gick på lektionerna, om inte annat så för att snacka skit med kompisarna. Bara genom att höra läraren ha sina korta genomgångar plockade man upp en hel del.  

Men nog om mig och min gymnasiegång, som jag tyckte var väldigt enkel. Det kanske inte säger så mycket om något att jag tycker det var enkelt då jag tycker i princip allt är enkelt ganska omgående. Vissa säger att jag är begåvad, vissa säger att jag har ett väldigt logiskt och analytiskt tänkande, oavsett vilket, det finns fog för att tro att jag har bättre förutsättningar till att sova mig igenom 5 matte kurser på gymnasiet än genomsnittseleven. Även om jag har svårt att förstå hur någon som faktiskt gör ett ärligt försök skulle kunna misslyckas med Matte B, som i princip är samma matte som man lär sig på Högstadiet. 

Men, något annat som jag noterar är att den gode debattören faktiskt inte är lärare i mattematik (och då rimligtvis saknar en bra insyn i hur gymnasiematten ser ut) utan är lärare i Svenska och Religion. Nu kan man ju tycka vad man vill, men jag tror inte speciellt många skulle få för sig att påstå att detta är två ämnen med vetenskapliga grunder, något som man däremot får påstå om mattematiken. 

Men vi går in mer i detaljerna på vad Andreas Magnusson faktiskt säger, och analyserar detta. 

Jag är lärare i svenska och religion på gymnasiet. En sak bekymrar mig på jobbet och det är att så många av mina analytiskt duktiga och högskolemässiga elever får underkänt i matematik och därför inte får lov att läsa vidare på högskola trots uppenbar talang och vilja att till exempel bli sjuksköterskor eller poliser.

Jag har fortfarande svårt för att hålla mig för skratt varje gång jag läser "lärare i svenska och religion på gymnasiet" men det är bara jag. 

Något annat som är intressant är ju hur hans elever kan vara Analytiskt duktiga och högskolemässiga när de inte klarar av att få godkänt i Matte B, som enligt honom själv (citerat längre ner på sidan) är ett krav för att få högskolebehörighet. Och hur han definierar "uppenbar talang" är något annat jag är väldigt intresserad av. Vad sedan viljan att bli något har med något som helst att göra är bortom mig. Jag trodde i min enfald att lämplighet var en ganska bra detalj. 

Mina mattelärarkollegor är förtvivlade. I den gamla gymnasieskolan läsåret 2010/11 fick 25 procent av eleverna på handel- och administrationsprogrammet eller 21 procent av eleverna på omvårdnadsprogrammet underkänt i matematik B (krav för högskolebehörighet).

Nu är det återigen svårt att inte blir väldigt... nedlåtande, om man säger så, men ja, omvårdnadsprogrammet är väl inte direkt känt för att ta in de eleverna med högst högstadie poäng om man säger så.

Eller för att säga det rakt ut. De är de elever med sämst högstadiebetyg som hamnar på ovanstående program i regel. Kan inte minnas att någon ur min högstadieklass hade ovanstående som förstaval när de sökte till gymnasiet. Yrkesprogram brukar ha ganska låga intagningspoäng.

Det känns i all ärlighet lite som att säga att "nästan alla elever på komvux har fått IG i något ämne" och sedan undra varför det är så många komvux elever som har dåliga betyg.

För de nya gymnasiekurserna finns ännu ingen samlad statistik men alla inom skolvärlden ser att utslagningen har ökat drastiskt och att det nog är rimligt att räkna med att runt hälften av eleverna i många klasser kommer att underkännas.

Det finns alltså än så länge inga belägg alls, inga alls, på något sätt, för att påstå det, men vi kan nog anta att häften kommer att få underkänt, trots att det bara några rader ovan står att 25% får IG på handel och administrationsprogrammet? Hur gick det där till? 

En katastrofsituation har alltså förvärrats genom att man politiskt anammat föreställningen om att kunskapsluckor kan täppas igen om bara pedagoger ställer högre krav. Elever misslyckas därför att vi förväntar oss för lite och kräver för lite. Så ser resonemanget ut. Tanken har bland annat framförts av pedagogikforskaren Lennart Grosin och den accepterades snabbt av utbildningsminister och Skolinspektionens representanter eftersom den innebär att man kan skapa en bättre skola utan att skjuta till mer ekonomiska medel. I den nya gymnasieskolan GY2011 har därför kraven på eleverna ökat inte minst i ämnet matematik.

Alltså, jag måste tillbaka till det jag nämnde tidigare om mina gymnasieerfarenheter. Jag läste teknik, ett ämne med mycket matte, och det var uppriktigt sagt pinsamt hur många av mina klasskamrater som fick godkänt trots enorma luckor i deras kunskaper. 

Att det sedan säkerligen ligger en del ekonomiska orsaker bakom många beslut som tas ska man inte förringa, men faktum kvarstår, det springer omkring en hel drös med människor som har godkänt i Matte B som jag helst inte skulle låta läsa tidtabellen åt mig vid busshållplatsen. De SKA inte ha godkänt, för deras kunskap är helt horribelt dålig. 

Hur går det då för eleverna nu när man ökat kraven? Åt helvete så klart. Den rena kravpedagogiken är ju som att lära ett barn att simma enbart genom att ta bort simdynan. Det kokar ute i skolorna just nu. Rektorer rings ner av förtvivlade föräldrar, mattelärare suckar tungt på arbetsrummen och eleverna gråter när de inser att framtiden är på väg att raseras någonstans mellan x och y och triangelns vinkel. Framtidens företagsledare och entreprenörer har fastnat i en andragradsekvation och kommer tyvärr inte därifrån.

Jag förstår inte hur Andreas gör liknelsen till att ta bort simdynan kontra att ställa högre krav. Snarare skulle väl jag vilja påstå att när man ställer högre krav så vill man att barnet ska kunna simma utan simdynan innan man säger att barnet kan simma. Det räcker liksom inte med att ha en säkerhetssele och visa att man har "rätt teknik" om man inte klarar av att hålla sig flytande utan flytdynan. 

Förtvivlade föräldrar kanske skulle lägga lite mer tid på att försöka hjälpa sina barn med matten istället för att ringa rektorer? Dagens föräldrar i allmänhet är ju under all kritik. Det talas ju om att curlingföräldrarna har bytts ut mot helikopterföräldrar. Där curlingföräldrarna förr sopade rent vägen framför sina barn, hovrar dagens helikopterföräldrar istället över sina barn och vakar över dem hela tiden. 

Jag menar, man har ju hört skräckhistorier om föräldrar som löneförhandlar åt sina barn. Lite jävla måtta får det väl ändå vara? 

Jag tror även att Andreas sätter lite väl höga förhoppningar till sina elever om han kallar elever som inte klarar av andragradsekvationer för "framtidens företagsledare och entreprenörer". Andra gradsekvationer är lätt. Riktigt lätt. Man får ju till och med ha med sig miniräknare och formellsamlingar på proven. Allt man behöver göra är att lägga in rätt siffror på rätt ställe och trycka på enter. Det är så enkelt att det gör ont i min själ av att bara höra om hur folk kan misslyckas med det. 

Matematikens största problem är att den inte är relevant. Elever misslyckas i just det ämnet därför att de inte kan relatera till innehållet. Det här är inte mattelärarnas fel. Felet ligger i kursernas utformning.

Matematiken är det mest relevanta ämnet du kan läsa på gymnasiet (till skillnad från Religion...) och der är just precis mattelärarnas fel det är. För det här är något jag faktiskt upplevt själv. Hur man matas med formel efter formel och fått höra om killen som kom på formeln gång på gång, men aldrig någonsin fått höra vad fan det är man faktiskt räknar ut. 

Hade lärare varit bättre på att ge verklighetsförankrade exempel på hur olika mattematiska begrep och formler kan användas hade många elever haft betydligt enklare för det. 

För att få läsa vidare till sjuksköterska måste man till exempel kunna ”hantering av kvadrerings- och konjugatregeln i samband med ekvationslösning”. Man måste också kunna ”algebraiska metoder för att lösa potens- och andragradsekvationer samt linjära ekvationssystem”. Man tycker sig ana att de problem de eventuellt behöver hjälpa till att lösa i sitt framtida arbetsliv är av ett helt annat slag än vad matematikkurserna vill få oss att tro.

Här börjar det bli uppenbart för mig att Andreas tillhör en grupp människor som på senare år uppstått och som är väldigt "farliga". De som lutar sig tillbaka och går på våra gator utan att lägga minsta tanke på vad som finns under. De som kort och gott ställer sig på andras axlar för att nå dit de är. De som förväntar sig att allt ska funka som det alltid gjort och sedan hoppas att någon annan ska fixa problemet när det uppstår. 

Konkret exempel. En sjuksköterska kommer varje dag operera maskiner som är uppbyggda på sätt som bäst beskrivs matematiskt. Titta bara till hur många av de livsuppehållande systemen som används inom sjukvården som är baserade på simpla sinuskurvor (Matte C.) 

Visst, 9 gånger av 10 så kommer det funka för sjuksköterskan att koppla in maskinen och hoppas på det bästa, men då och då kommer det uppstå situationer där man måste veta hur maskinen fungerar och hur den interagerar med övriga system och den mänskliga kroppen, annars kommer man riskera någons liv istället för att rädda det. 

Den som skyller massmisslyckandet med att få 17-åringar att hantera kvadreringsregler på ”dåliga mattelärare” har nog, liksom kursplansförfattarna, helt och hållet glömt bort vad en tonåring är för någonting.

Fan, jag var en sådan för bara 3 årsedan och har redan glömt verkar det som. 

Vad är en tonåring egentligen då? Jag kan berätta vad många tonåringar är. De är odisciplinerade. De är ointresserade. De är "skoltrötta". De är arroganta. Omogna. 

Och dessa människor vill du släppa in på utbildningar som gör att de en vacker dag ansvarar för andras liv, eftersom de har "uppenbar talang" och "vilja" till det? För övrigt verkar Andreas inte ha ställt sig frågan hur en person som inte klarar av Mattematik B ska klara av att läsa sjuksköterske programmet. Eller vill Andreas ta bort mattematiken därifrån också? För även om de inte läser mattematik rakt av, så läser man kurser där en baskunskap inom mattematik är grundläggande. Ska vi ta bort dem med? Eller bara sänka kraven där? 

Sverige ligger långt ner i internationella kunskapsmätningar gällande matematik men jag vågar påstå att svenska elever är extremt duktiga på att analysera komplexa orsakssamband, på att ifrågasätta vedertagna sanningar och att tänka källkritiskt. Där slår vi kinesiska elever med hästlängder men det talas väldigt lite om detta.

Är det här samma källkritik som Andreas så flitigt använde sig av när han påstod att man "nog kan anta att hälften kommer få underkänt"? Och hans erfarenhet av elever som visar prov på extremt bra analyser av komplexa orsakssamband är baserad på deras tolkningar av bibeln? Eller är det en observation han gjort i form av svenska lärare?  Är det något jag gång på gång slås av så är det hur grymt dåliga folk i allmänhet är på att tänka källkritiskt och att ifrågasätta vedertagna sanningar. Jag skulle snarare gissa på att Andreas inte är fullt medveten om vilka vedertagna sanningar folk följer.

Vi tar ett exempel. Jag får en son, och berättar för honom hela hans liv att jorden är platt. Så är det. Och när han börjar i skolan och läraren säger att jorden är rund så står min fiktionella son där och undrar vad fan läraren dillar om. Sonen blir grymt ifrågasättande till den idag i sammhället som stort vedertagna sanningen att jorden är rund. Men är detta verkligen källkritiskt eller ifrågasättande av en vedertagen sanning? För i sonens värld så är den vedertagna sanningen den att jorden är platt.

Nej, jag tror snarare att Andreas misstolkar kulturkrockar och kunskapskrockar som ifrågasättande och källkritik, vilket är väldigt felvisande.

De flesta behöver kunna grundläggande matematik ungefär motsvarande den nivå som lärs ut på grundskolan, mer matematik än så har endast ett kuriosavärde för huvuddelen av landets befolkning.

Igen försöker Andreas sig på att stå på andras axlar för att nå kakburken, vilket bara funkar så länge någon låter en stå på hans axlar.

Först och främst. Matematik B är i praktiken samma matte som lärs ut på högstadienivå. Klarar man av att lära sig hur man läser ut två skärpunkter i en andragradskurva och samtidigt kommer ihåg vad 3+5 är så är man i princip garanterad att klara kursen. Det krävs inte alls mycket för att klara matte B.

Med det sagt, så måste jag ifrågasätta hans påstående om att matten endast har ett kuriosavärde för en majoritet av landets befolkning.

Jag kan ju återigen ta mig själv som ett exempel. Som jag skrev i inledningen så är jag idag en utbildad helikopterpilot. Bortsett från att det krävs en hel del matte för att förstå hur de olika systemen fungerar med varandra, så krävs det en viss grundläggande mattekunskap för att kunna beräkna flygrutter, höjder, hastigheter m.m. Och då är det fortfarande väldigt basic grejer.

Lite svårare blir det sen när man ska räkna ut varför helikoptern skakar på ett sätt som är obehagligt för passagerare vid en viss fart framåt med ett visst rotorvarvtal. Det här kan räknas ut med matte givetvis. Och det kan åtgärdas med matte också. Jag plockar glatt med mig en tekniker, och vi mäter upp hur mycket bladet rör sig i en viss ledd vid varje varv och korrigerar detta genom att ändra luftflödet över bladet.

Detta är något vi vet hur man gör tack vare matte.

Jag vågar påstå att byggnadsingenjörer också använder en hel del matte i sitt jobb. Som ett exempel bara. Och då ska man komma ihåg att byggsektorn är ganska stor.

I allmänhet skulle jag tycka det var lite intressant att se Andreas plocka fram lite siffror på vad folk jobbar med i Sverige, och se hur många av dessa som faktiskt inte har någon som helst användning av en grundläggande kunskap i matte. Alla kan faktiskt inte jobba på Ica eller lära ut Religionskunskap. Skulle faktiskt vilja sträcka mig som så pass långt som att påstå att dessa är en minoritet av landets befolkning.

Jag får nästan ställa motfrågan, som Andreas gärna få svara på. Hur många jobbar med yrken där mattematik inte ingick i deras yrkesutbildning? Och hur stor del av befolkningen är detta?

Jag ska lägga fram en teori här, det är bara en teori, men jag tror att Andreas använde ungefär "ingen" av den analytiska förmågan och kallkritiken han talade om att hans elever visade sig behärska extremt bra. Då kommer en till fråga. Är Andreas verkligen rätt person att bedöma sina elevers förmåga till något han själv inte visar så mycket antydan till förmåga att kunna utföra?

Detta är mitt förslag: matematik blir ett grundskoleämne och logik blir ett gymnasieämne. Algebra och liknande blir ett fritidsintresse för en intresserad minoritet. Matematiska fortsättningskurser för specifika utbildningar där det faktiskt behövs utvidgad matematikkunskap kan anordnas av de eftergymnasiala utbildare som efterfrågar kunskapen.

Vänta lite. Hold your fucking horses här nu va? Slå till mig med en bok och be mig läsa om det där. 

Vill Andreas att vi ska sluta lära ut Algebra på gymnasiet helt och hållet? Här har vi elever som pluggar Matte A, B, C, D och E på gymnasiet, sedan sommarpluggar matte, och ändå anses ha för dåliga förkunskaper när de börjar studera vid Chalmers, och Andreas vill ta bort dessa ämnen helt och hållet? Låta dem vara hobbyintressen? 

Kan ju lägga till att om jag hade fått välja vilka ämnen som ska bort från gymnasiet så hade Andreas varit arbetslös, men det är helt oviktigt i sammanhanget. 

Andreas vill alltså ta bort matten helt och hållet från gymnasiet. Skit samma i att matten är viktig i ämnen som Fysik, Biologi, Kemi, Mekanik, Ellära, Byggnadskonstruktion, Energi m.m. som för övrigt alla är gymnasieämnen. Skit samma i att algebra är ett ämne som är baserat på ren logik. 

Jag börjar ifrågasätt om Andreas ens har koll på vad Algebra är? Eller om han någonsin själv förstod det? 

Okej... Jag saknar ord efter att ha läst den sista meningen. Jag börjar ifrågasätta mig själv nu. Har jag missat det största skämtet den här sidan av millenieskiftet? Har jag missat en massa sarkasm någonstans? Är Andreas verkligen seriös? Hur kom han i så fall igenom lärarutbildningen? Vad har vi för krav på de som lär ut dagens ungdom idag egentligen? Får vem som helst bli lärare? 

Kom och hjälp mig...